POM finns i två huvudtyper: homopolymer (POM-H) och sampolymer (POM-C). Homopolymeren erbjuder något högre draghållfasthet, styvhet och krypmotstånd, medan sampolymeren ger bättre kemisk beständighet och termisk stabilitet. Detta material är mycket kristallint, vilket ger det en distinkt kombination av hög hållfasthet, hårdhet och utmärkt bearbetningsförmåga. Till skillnad från många plaster kan POM enkelt skäras, borras och fräsas med standardverktyg för metallbearbetning, vilket gör den till en favorit för prototyper för CNC-bearbetning och små partier.
En av de mest värdefulla egenskaperna hos POM är dess låga friktionskoefficient och självsmörjande natur. Den motstår slitage exceptionellt bra, varför den ofta används för att tillverka växlar, lager, bussningar och glidmekanismer. Genom att ersätta metalldelar med POM kan ingenjörer minska den totala vikten, eliminera behovet av extern smörjning och minska ljudnivån under drift.
Bearbetning av POM kräver dock strikt uppmärksamhet på detaljer. Den har en relativt hög krympningshastighet (vanligtvis 1,8 % till 2,5 %), vilket innebär att formkonstruktörer måste ta hänsyn till denna volymetriska förändring för att säkerställa exakta toleranser. Dessutom får POM inte överhettas eller utsättas för starka syror under bearbetningen, eftersom det snabbt kan brytas ned och frigöra formaldehydgas. För att uppnå optimala resultat är exakt kontroll av smälttemperatur och formtemperatur viktigt.